Käringön - en utpost
längst ut i havsbandet
Lat N58°06,802´, Long E011°21,986
Väster om Orust, längst ut i havsbandet och innanför Måseskärs fyrplats ligger Käringön, ett av Bohusläns historiska fiskelägen. Det slitsamma fisket har i decennier danat öborna, vars uppträdande än idag ger intryck av lugn och tillit till sin egen kraft. Det första som möter dig är statyn "Käringen", öns karakteristiska landmärke. Stadigt står hon på Skeppersholme och håller ett vakande öga på såväl angörande båtar som människor.
Spännande historia
Ön har varit bebodd sedan 1500-talet.
Det lilla fiskelägets karga och avlägsna placering på en klippö i västerhavet relativt långt från fastlandet har satt sin prägel både på invånare och bebyggelse. Ön fick fast bosättning redan 1596, då några unga fiskarfamiljer från Orust valde att flyttad ut till denna lilla obebodda, ensligt belägna ö i havet. De var alla av gamla fiskarsläkter och deras motivering till flytten var att de ville komma närmare fångstplatserna. Ön kunde under senare delen av 1700-talet uppvisa en prydligt ordnad bosättning på drygt 300 personer. Denna notering dubblades under 1800-talet och år 1912 nåddes toppnoteringen med hela 662 personer kyrkobokförda här.
På hembygdsföreningens hemsida kan du läsa mer om öns historia - klicka här!
Vill du jobba på Kärringön, klicka här.
Käringön nuförtiden
En levande liten ö, längst ut i havsbandet.
Det finns över 200 bostadshus på ön och drygt 100 bodar, sjöbodar och uthus. Idag är det ett 60-tal bofasta och ett par hundra deltidsboende på Käringön. Matbutiken som idag är en ICA ToGo, har öppet hela året och är mycket välsorterad. Det finns flera restauranger och caféer. Säsongen är lång och sträcker sig från Påsk och fram till mitten av december. Den lugnaste perioden är januari till mars. Den reguljära färjan gör det möjligt att besöka Käringön året runt, även på vintern är det flera dagliga avgångar.
Det finns mycket att se och göra på Käringön. För mer information om aktiviteter, butiker, restauranger med mera, gå in på Destination Käringöns hemsida. Klicka här!
Pastor Simson
Laurenz Olof August Simson.
Född den 13 augusti 1815 i Göteborg, död den 23 maj 1900 på Käringön, Bohuslän, var en svensk kapellpredikant och skollärare, huvudsakligen verksam på Käringön. Simson var schartauan och höll stränga predikningar — vissa söndagar två gånger. Han var en kraftnatur med bestämda åsikter och blev efterhand alltmera konservativ. Folket skulle fostras enligt stränga moraliska principer. Simson stärkte sin makt och han var länge ordförande i skolrådet, kyrkorådet, sockenstämman och fattigvårdsstyrelsen.
Han gav även fiskarna råd och hade synpunkter på när storsjöfisket skulle börja på våren. Käringön var fattig på matjord, men Simson ville ha en trädgård och församlingsborna, främst kvinnorna, fraktade i många år matjord från andra öar och från fastlandet till pastorns trädgård och blomrabatter och även till kyrkogården.
Fisket på Käringön
Fisket har haft en mycket stor betydelse.
Käringöns blomstringstider har delvis sammanfallit med de stora sillperioderna under senare delen av 1700-talet och i slutet av 1800-talet. Redan på 1500-talet kom de första fiskarna till ön. Utöver sillfisket präglades ön av det så kallade storsjöfisket efter långa, lubb och torsk. Fisken såldes till fiskberedare eller saltades och torkades av fiskarna på ön. Dessutom förekom givetvis ett kustnära fiske för husbehov.
Livet som fiskare var mycket hårt och männen var ofta borta flera veckor i sträck. Då tog kvinnorna helt ansvar för hus, hem och vård av barn och gamla.
1700-talets sillperiod medförde ett ökat välstånd och en betydande befolkningstillväxt som även präglade 1800-talet. Öborna kunde nu bygga en egen kyrka som invigdes 1796. Tidigare hade man varit tvungen att ta sig sjövägen till Morlanda kyrka för att döpa sina barn, vigas samt begrava sina döda, en resa som ofta var farofylld.
Det bedrivs fortfarande ett småskaligt kustnära fiske på Käringön. Det är främst inriktat på burfiske efter havskräfta, krabba och hummer. Nykokta skaldjur ifrån fiskeaffären är en välsignelse.
Kurort & tångbadhus
En av landets solsäkraste platser!
I slutet av 1800-talet blev Käringön för första gången omnämnd som badort. Sedan dess har generation efter generation njutit av friska och hälsosamma bad på ön. Käringön är en av de västligaste öarna i Sverige och i slutet av 1800-talet utsågs Käringön till kurort eftersom det är en av landets solrikaste platser.
Ryktet att frisk luft och salt vatten kunde lindra en mängd krämpor blev känt. Tång och olika typer av bad gav människor flera hälsofrämjande effekter vilket gjorde att en ny typ av resenärer kom till Käringön. Både kvinnor och män hyrde in sig i privata hem för att njuta av det klara vattnet, gå barfota på klipporna och njuta av solen strålar.
En ung läkare vid namn Fredrik Lindskog, hade Käringön som sitt sommarparadis, vurmade ivrigt för ett hälsosamt liv vid kusten. Käringöns klimat med friska vindar, salta vatten och släta klipphällar var en perfekt plats för alla som ville öka sitt välbefinnande och hälsa. Precis som idag, hittade badgästerna en egen liten eller klippa att ligga på och titta ut över den obrutna horisonten.